Är molnet bara någon annans datacenter?

Jag hör ofta I olika diskussioner påståenden som “molnet bara är någon annans datacenter” eller “molnet är bara en faktureringsmodell”, eller “molnet är osäkert”. Även om dessa kan vara delvis sanna beroende på vilket perspektiv man tittar ifrån, är det oprecisa beskrivningar.
För att rensa upp begreppen och kunna ha en bra diskussion bör vi vara mer exakta och av en händelse råkar det finnas en amerikansk myndighet som ägnar sig åt att definiera begrepp, NIST (National Institute of Standards and Technology); de har redan formulerat en mycket bra definition för vad molnet är.

En tjänst måste uppfylla följande kriterier för att kallas moln:

Bred nätverksaccess: Detta innebär att tjänsten är tillgänglig via ett nätverk som är tillgängligt för en stor mängd användare, oftast över internet. Det är dock viktigt att notera att de flesta molnleverantörer idag erbjuder alternativa nätverkslösningar, så det innebär inte nödvändigtvis att den enbart är tillgänglig via internet.

Mätbar tjänst: Det innebär att du kan använda precis så mycket av tjänsten som du behöver och bara betalar för de resurser du faktiskt använder. Till exempel betalar du per minut för den tid din virtuella maskin är aktiv, eller för det minne och processorkapacitet din databas förbrukar. Det gäller också för mer specifika tjänster, som att mäta antalet meddelanden skickade till och från tjänsten.

Självprovisionering: Det betyder att användaren av tjänsten själv kan starta, stoppa och underhålla tjänsten utan att behöva kontakta leverantören. Alla tjänster kan initieras och hanteras via en webbportal eller ett API.

Resursdelning: För att uppnå ekonomiska fördelar med molntjänster måste leverantören se till att kunder delar infrastruktur. Vad som dock är avgörande för att en tjänst ska kännas som en "molntjänst" är att kunderna upplever att det finns obegränsade resurser tillgängliga, vilket jag personligen anser vara det viktigaste när man använder en sådan tjänst.

Elasticitet: Detta är det sista kriteriet och innebär kort och gott förmågan att snabbt ställa om till ändrade förutsättningar. Dina applikationer eller virtuella servrar kan på kort tid få fler eller färre instanser av sig själva eller få tillgång till mer eller mindre hårdvaruresurser så att du hela tiden kan både leverera den kapacitet som krävs men heller inte betala för mer än vad som används.


Privata vs Publika Moln

Förutom dessa kriterier så hör jag ofta begreppet private cloud(privat moln) användas som ett alternativ till “Molnet”, eller då som synonym med on-prem, alltså ett begrepp för ditt eget datacenter. Något som jag tycker är helt fel. Står det moln i namnet ska NIST-kriterierna uppfyllas. Det enda som skiljer publika från privata moln bör vara graden av nätverksaccess och resursdelning samt att inte vem som helst kan registrera sig själv och börja använda tjänsten, dvs det finns någon form av process för att bli vald som kund. Om du inte satt upp ett eget privat moln åt dina interna kunder förstås, men jag har sett väldigt få exempel på det.

Sammanfattningsvis, molnet är betydligt mer än bara någon annans datacenter eller en faktureringsmodell. Och enligt dessa kriterier går det inte heller påstå att molnet alltid är mindre säkert. Det är en teknik som uppfyller specifika kriterier, inklusive bred nätverksaccess, mätbara tjänster, självprovisionering och resursdelning. Och när det kommer till begreppet privat moln bör det fortfarande uppfylla dessa kriterier för att kallas just moln.


I kommande artiklar kommer du får tex reda på mer kring hur du kan kategorisera molntjänster, så kallade leveransmodeller, hur du uppnår kostnadseffektivitet med molnet, och också en generell grund i vad du kan förvänta dig om säkerheten i det publika molnet.

Föregående
Föregående

Drift och förvaltning, nää, vi kör PaaS!